Hur kvinnor reagerar när mjölken rinner till är lite olika tydligen. Det kallas mjölkstas och drabbar olika kvinnor olika mycket. En del får bara lite spända bröst, andra får väldigt ont i brösten och feber. Som jag alltså.

Sen är det ju det här med mina såriga och ömma bröstvårtor. Det hänger blodiga skinnslamsor efter amningsstunden. Hoppas vid gud att det blir bättre snart. Nån som har tips?

Det var Davids jobb som hade skickat bud hem till oss. Vilken rolig överraskning! Det var ett paket till Siri, ett till Majken och en stor bukett med vackra tulpaner. Siri fick en mjuk docka. Den hade söta små virkade underbyxor på sig som går att ta av. Där under hade den både snippa och stjärt. Ganska roligt faktiskt.

Majken  fick en mjuk kanin från Teddykompaniet. Siri har en likadan, fast modellen större. Den är dock lite mer välanvänd och inte så gosig längre. Med i paketet låg också en supermjuk Labanfilt. Helt underbar!

Mitt jobb var snabba och skickade blomsterbud till BB bara några timmar efter Majken var född. Och när mina föräldrar var här och hälsade på i onsdags hade de (förutom mängder av presenter till båda tjejerna) en rosbuske med sig, Så nu har en massa fina blommor här hemma. Härligt, när man dessutom är hemma och kan njuta av dem!

Kvällsmacka med salami och brie.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag fick även lite amninghjälp, eftersom mina bröstvårtor ser ut som stekt blodpudding. Svarta sårskorpor! Inte konstigt att jag förlossningsandas och stampar i golvet vid varje amningstillfälle. Hjälpen jag fick i dag var guld värd. Jag tror verkligen att det kommer göra skillnad. Barnmorskan flyttade Majken ungefär en decimeter åt sidan och en decimeter högre upp och det kändes genast mycket bättre. Kan det vara så enkelt?

Jag fick även med mig förlossningsjournalen. Kul läsning! Inskriven 07.05, öppen 8 cm, krystvärkar 08.30, föder 08.47. Jag hade alltså krystvärkar i drygt en kvart, men det kändes som en timme. Noteringarna från BB var med också. Majkens journal innehåller två anteckningar: ”Utökad omvårdnad och kontroller pga GBS” samt ”Mamma och barn skrivs ut till hemmet”.

Siris journal från BB är på flera sidor, haha.

Siri är väldigt nyfiken på tillskottet i familjen. Hon kallar henne för ”bebis” och när man frågar vad bebisen heter säger hon ”Lennart”. Alltså som hennes två månader gamla kusin heter.

Hon vill gärna klappa och pussa på sin lillasyster och vill titta när hon ska äta eller bytas på. Siri söker nog mer av vår uppmärksamhet nu än hon brukar. Hon vill gärna sitta i knät och låtsas vara bebis. Och det får hon gärna! Jag försöker läsa böcker och sitta och mysa med Siri trots att jag har en haj som sugit sig fast vid mitt bröst.

Den här lilla damen sover jämt. Till och med när hon äter. I natt ammade jag två timmar, sov tre, sen ammade jag i fyra timmar.  I sträck! Jaja, så länge lilltjejen är nöjd så vet jag att det blir bättre om några dagar när mjölkproduktionen har reglerats. Hoppas hennes lugna temperament håller i sig. Vi har fortfarande knappt hört henne skrika sen minuterna efter hon kom ut ur min kropp.

Läkarbesöket var väldigt bra förresten. En läkarstudent var med så läkaren gick igenom varje moment jättenoga och förklarade allt han gjorde. Men sen till det konstiga. En barnmorska skulle väga Majken. ”3070 gram!” sa hon. ”Nä, det kan inte stämma”, sa läkaren. ”Hon har inte gått ner ett halvt kilo.” Barnmorskan blev sur och de började diskutera om hon verkligen hade vägt 3,5 vid födseln. Efter lite tjafs vägde hon om henne. ”3270 gram.” Sen tog barnmorskan på Majken den använda blöjan och slängde ner henne i plastbaljan och sa: ”Så. Ni får ta på henne kläder på rummet, vi har kö.” Som om hon blev sur på oss för att hon hade vägt fel. Vi fick ursäktande blickar från läkaren och studenten.

Inte konstigt att vi ville hem. En timme senare var vi på väg ut genom sjukhusets dörrar och hem till livet som tvåbarnsfamilj.

När David är är får han sitta på en hård stol eller så får vi trycka ihop oss i sjukhussängen.

Jag hade planerat att åka hem idag, men det får jag inte. Eftersom de inte hann ge GBS- antibiotikai tid måste de hålla uppsikt över Majkens andning och se så att hon inte får nån infektion. En sköterska kommer var fjärde timme och mäter hennes andetag. Så tidigast i morgon åker vi hem. Längtar så efter Siri!